Jack Daniels flaskan har funnit sig till rätta i Omens grepp, jag säger att om han kunde hålla den lite mer som en kuk kanske de skulle kännas mer bekant och naturligt, Omen morrar. Jag säger också att hans byxor är lite för långa och att hans handstil inte är särskilt tilltalande. Nu svingar han! och missar. Med blodet rinnande från tidigare hugg i ansiktet och lättnaden av att han missat så kom insikten, jag kommer inte undan, jag var ganska maktlös i den här stolen med sex-knutar. Han tar ny sats landar flaskan med en backhand som hade fått Björn Borg att börja hetsrunka i mitt ansikte (alltså flaskan landade, inte björn borg).
Smärtan var förvånansvärt ok, inte alls den värsta kan jag tänka. Men upplevelsen var bitterljuv. Glaset som krossas, spriten som låg kvar träffar min mun, mitt öga å mitt sår. Det svider, det är gott, det är rock n roll.
Som en symfoni av krossat glas och droppar som träffar golvet, där jag vinglar halvt medvetslös. I ett delirium där jag ser ballerinor och krokodiler för min syn måste jag ge Flaskan ett bra betyg. Mest för dramaturgin, han som slår ser ut som en riktig badass, han som blir slagen ser ut som ett badass, allt för den svartvita ettiketten. Plus att det lämnar en liten damage over time effekt som svider än idag, och massor med små, fula ärr. Flaskan är inte den bästa konflikt lösaren men ett otroligt bra straff för nåt då man resten av livet ser ut som Börje Salming. 7/10
Borde varit med på veckans hatt btw!
Vi återkommer imorgon med nya äventyr och nya tillhyggen.
Mvh Crang
Mvh Crang
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar