Diplomatfylla

Som ni säkert vet om är jag och Crang tyckarexpterter. Vi kan tycka på en nivå vetenskapen fortfarande kämpar med att mäta. Vårt tyckande sträcker sig långt över vad som tidigare troddes vara möjligt, och vi kan omedelbart formulera en häpnadsväckande åsikt i varje ämne, upptäckt och sakfråga.

Vårt tyckande är dessutom i ett direkt motsatsförhållande till vad andras åsikter betyder för oss.

 

 

Ja, vore det inte för våra långt mer tidskrävande och imponerande talanger och intressen hade ett heltidsyrke i stil med professionell tyckare kanske varit på kartan. Och, förstås, kravet på gott socialt beteende och vårdat yttre är lite mycket att begära.

Självklart avslöjas avsaknaden av dessa krav först när det dimper ner ett lagförslag som ska ändra på det. Med en karriär som förvandlat den kompromisslösa ström av konstant dömande till en stadig diplomatinkomst hade långt fler kunnat bländas av vår åsiktskapacitet.

Det hade varit det perfekta yrket!

Man kan tvinga hundratusentals människor lyssna på precis allt man har att säga, och ingenting hindrar en från att hitta på vilken skit som helst. Man tjänar feta stålar, men trots det får man schysst käk, resor, boende och extravaganta fester helt gratis, som ingen behöver betala för alls, utan några konsekvenser för någon. Ibland slänger rentav prostituerade gratis provåk på en bara för att göra en politisk poäng, och det är ju helt nice. För att inte tala om alla mutor man kan håva in, som dessutom efter mycket hårt pengaräknande i några år kan leda till ett ännu slappare jobb på nåt internationellt konglomerat där man bara får sitta och berätta massa saker man gjort tidigare i sin karriär. Som en gammal gubbe, fast det är bättre nu.

Hey Baby, jag har några skitbra förslag kring jobbskatteavdrag!

Jämför det med att vara handledare på McDonalds; att stressat hetsa runt täckt i stekflott och frityrolja för att sakta men säkert fästa ett dödligt beroende av tillsatser och syntetiska smakämnen i hungriga horder som nån sorts kolesterollangare. Eller att i ett Customer Service yrke att behöva stå ut med begåvningshandikappade förlorare som glömt sätta i nån sorts kontakt nånstans och skäller ut dig för att deras pryl inte funkar. Inte ens busschaffisar som måste köra samma dötrista innerstadsrutt i en cirkel, dag efter dag efter dag, med ungar som skriker, kärringar som gnäller och du också enligt arbetsbeskrivningen måste vara fittdryg mot alla som vill fråga dig om nåt, får chansen att slappna av. De har ju supertärda jobb och får fan knappt gratis kaffe, men prova komma knallfull dit och du får antagligen packa din skit och vända i dörren direkt.  

 

Om du inte kör "The Drunk Bus"

För att jämna ut den otroligt orättviseklyftan mellan folket och dess ledare kanske vi istället borde  införa ”onyktra zoner”, med drinkminimum, på samtliga arbetsplatser i världen. Kanske en tjänst som kan tillsättas på ett roterande schema, för att hålla alla nöjda åtminstone nån gång ibland. Kanske man inte ens behöver dyka upp alls sålänge man checkar in med chefen och är hörbart påverkad, eller bara ta en två, tre dagars lunch mitt i veckan så man står sig inför helgen.

Genomsnittlig närvaro i FN möten

Givetvis ska ingenting man säger eller gör under dessa dagar heller räknas, nämnas eller ens pratas om, helt i linje med hur politiker för sig. Det vill säga, om de inte kommer från ett rött parti. De tillåts fan inte komma undan med nåt.