Ute i det vilda måste man annars konstant vara på sin vakt. Man måste vara alert och förberedd på alla möjliga inkommande hot. Vilka mörka motiv gömmer sig bakom leendet hos en ankommande främling? Hur många av de förbipasserande stockholmsbussarna förs fram av en stupfull chaufför? Tänker min kollega fråga mig hur min helg har varit?
I den vanliga världen - före restriktionerna - måste man vara redo att hantera en hel uppsjö av hotfulla situationer som dessa och ha väl utstuderade planer för varje möjlighet. Det mentala ramminnet var fyllt till brädden av nödvändig information, som:
- effektiva rutter till varje närliggande nödutgång,
- utstuderade
observationer och åsikter dagens politik,
- optimerade planer för hur du kan övermanna varje angränsande person,
- väl vald kuriosa om de senast populärkulturfenomenen,
- minst en tight 16 bars vers - redo att droppa i cyphern för att inte förlora gatans respekt,
… och så vidare.
All den energin måste finna ett utlopp. Jag har funnit strumpor.
Här är en lista över exakt de viktigaste mekaniska nackdelar en strumpa kan ha för att göra ens liv till ett helvete.
1. En dålig strumpa är tunn
Fötter är spröda känselorgan som utvecklats över hundratusentals år för att skydda människan från faror. Steppens, djungelns och skogens golv är fyllda av faror som, om du inte upptäcker dem omedelbart, kommer att bli din död. Du måste omedelbart kunna känna, och agera, för att undvika giftiga insekter som krälar i jorden och bara väntar på att hugga dig. Du måste på ett ögonblick kunna uppfatta, och hindra dig själv från att trampa ner med din fulla vikt på en vass sten, som kan ge dig ett djupt, infekterat sår och döda dig med blodförgiftning. Om du inte är försiktig kan du kliva rakt ner i en hög dynga som omgärdar dig med sådan förfärlig stank att du får öknamnet Bajsolle i byn, vilket utesluter dig från alla framtida romantiska partners och kuk-blockar hela ditt familjenamn för evigt.
Det gör tunna strumpor till ett fotens gissel. Den näst intill omärkliga tyghinnan som erbjuds av en dålig strumpa är till och med värre än att vara barfota, för den spända textilen sprider en annars liten kontaktpunkt över hela din trampdyna och orsakar en näst intill panikartad reaktion i hjärnans amygdala.
Minsta sandkorn sticker i trampdynan som tusen nålar. Minsta spill vätska på golvet blir som att kliva i en decimeterdjup pöl regnvatten. En dålig strumpa får dig känna dig som en sopmänniska på en soptipp genom känslan att du har en halv portion mosad pasta och kladdigt ris under fötterna efter varje exkursion till köket under arbetsdagen.
Illustrerat: Undersidan av min fot.
2. En dålig strumpa är kall
Den moderne hemarbetarens uniform är utformad kring en sak och en sak endast – bekvämlighet. Vadderade hoodies som omsluter dig likt en eldriven värmefilt. Mjuka, följsamma mysbyxor som smeker dina ben med en älskares ömhet. Luftiga t-shirts i högkontrasterade färger som döljer allt pandemifett som byggts upp av ett års vana av 22 timmars dagligt stillasittande.
Men foten, som dels är den extremitet längst bort från kroppens blodiga värmepump och dels är i konstant kontakt med svala golv, lider olidligt av en dålig strumpa. Tunnheten som jag precis beskrivit håller inte kvar den minsta gnutta kroppsvärme, och efter några timmars sittande kan du praktiskt taget skaka frost från tårna.
Jag var på väg att skriva att de inte erbjuder skydd mot elementen. Men rent praktiskt är det ju precis det de gör, för jag har mina element på max och inte fan känner jag någon skillnad.
Kejsarens nya (dåliga) strumpor.
3. En dålig strumpa är trång
Förutom att djupfrysa dina fötter och utsätta dem för naken exponering av allt skräp, kladd och vätska på dina skitiga golv så stramar en dålig strumpa också musten ur dem. Du måste krama in dina stackars pedaler i vad som mest liknar små tubformade spännband. Det är som att stoppa dina fossingar i trånga korvskinn, som om de tillverkats för någon hypotetisk man med fötter som har konsistensen av finmald färs. Det spelar inte någon roll vad det stod på förpackningen, för den dåliga strumpan respekterar inga sko- eller fotstorleksstandarder. Den är alltid för trång.
Den dåliga strumpans snävhet är som en modern fortsättning på uråldriga traditioner av kontroll och förtryck. Ta till exempel den kinesiska fotbindningen, där unga flickors fötter blev deformerade för att hålla dem underkastade i samhället. Det är inte helt orimligt att de dåliga strumporna idag är kvinnornas sätt att kontrollera och förtrycka mannen.
Uttrycket att ”ge en fot i röven” på någon hade förresten ursprungligen motsatt betydelse. Det var en medeltida tortyrmetod, där bödeln skalade av sina pantalonger och svalde den misstänktes lem med ändan och kramade systematisk tills den blev krossad för att orsaka den torterade smärta (och sig själv njutning).
Dessa metoder tog egentligen aldrig slut. De blev bara ombrandade till en serie av mäns färggranna fotskämt.
Är dåliga strumpor egentligen en sjuk fetisch som infekterat samhället?
4. En dålig strumpa är unik
Du har sett dem i din strumplåda. De unika strumporna, med ett gulligt, fånigt, speciellt mönster. Men bara en gång. För så fort två unika strumpor åker i tvättkorgen kommer bara en av dem tillbaka. Den andra ser du aldrig igen.
Den du behåller kommer nu flyttas permanent till den lilla korgen av osorterade strumpor du har i den naiva tron att den andra på något magiskt sätt ska släppas fri från den alternativa strumpdimensionen dit unika strumpor kallas hem så fort de använts.
Bra strumpor är homogena, identiska, omöjliga att skilja åt. Så, om en strumpas tillhörande motpart försvinner kommer du aldrig veta det. Du bara parar ihop den med en identisk kamrat och lever ditt liv lyckligt ovetande om din förlust.
När jag tänker efter så kanske detta egentligen är den dåliga strumpans största fördel. För, om du någonsin utsätter din fot för en dålig strumpa, så kan du vara relativt säker på att ditt lidande är över när du tar av dem. För den här gången.
Jag, mina vänner och min familj varje gång en dålig strumpa försvinner i tvätten.
